Denna del av ISO 389 anger referenshörtrösklar för kalibrering av utrustning för audiometri som används under följande betingelser:
a) Ljudfältet i frånvaro av lyssnare består antingen av en fri progressiv plan våg (fritt fält) eller ett diffust ljudfält. I fallet med en fri progressiv plan våg är ljudkällan rakt framför lyssnaren (frontalt infall).
ANM 1 Korrektionsvärden för hörtröskel under fri-fältsbetingelser och vissa infallsvinklar för ljudet, som avviker från frontalt infall, ges i ISO 8253-2 för information.
b) Ljudsignalerna är rena (sinusformiga) toner i fallet med fritt ljudfält och tersband av (vitt eller rosa) brus i fallet med diffust ljudfält.
c) Ljudtrycksnivån mäts i frånvaro av lyssnare i den position där mittpunkten av lyssnarens huvud skulle befinna sig.
d) Lyssningen är binaural.
e) Ljudtrycksnivåerna som motsvarar referenshörtrösklar har bestämts i form av medianvärden för hörtrösklarna för en tillräckligt stor grupp lyssnare.
f) Lyssnarna är otologiskt normala personer i åldersgruppen från 18 till och med 25 år
ANM 2 Data som anges i denna del av ISO 389 har härletts från lyssnare som har hörtrösklar på 10 dB eller bättre enligt ISO 389:1991. Detta urvalskriterium är icke identiskt med det som användes när data för ISO 389:1991 härleddes.
g) Hörtröskeln bestäms med hjälp av alternerande eller uppåtstigande metod enligt specifikation i ISO 8253-1.
Data ges i numerisk form för de rekommenderade frekvenserna i steg om en ters från 20 Hz till och med 16 000 Hz enligt ISO 266 och för mellanliggande audiometriska frekvenser.
Figur 1 ger en grafisk presentation.
Det bör understrykas att tröskeldata skiljer sig från referensvärdena som anges i ISO 389-1 och ISO 389-2, eftersom de senare gäller monaural lyssning via hörtelefoner med ljudtrycksnivåer hänförda till specifika mätdon och öronsimulatorer. Direkt jämförelse mellan data i ISO 389-1 respektive ISO 389-2 och data i denna del av ISO 389 är därför inte tillämpligt.